En nyligen publicerad artikel i DN skriver att efter en extremt varm och torr sommar 2018 har den fruktade granbarkborren orsakat det största utbrottet i svenska skogar någonsin. Granbarkborren gnager bort värden för miljarder genom att döda granar. Men hur kunde utbrottet bli så stort?
Klimatförändringar är en del av förklaringen, men det finns också andra faktorer. En av dem är skogsbruket. Det började med sommaren 2018, en rekordsommar. Torkan och värmen fick asplöven att gulna i juli. Granar törstade efter vatten.
När granar är uttorkade får de svårare att producera kåda och försvarsämnen för att avvärja angrepp. För att döda en frisk gran kan det krävas upp till tiotusen granbarkborrar, men långt färre behövs för att besegra en gran som är torkstressad eller försvagad av andra anledningar.
– Vi vet sedan gammalt att värme och torka kan utlösa granbarkborreutbrott. Men magnituden på det här utbrottet var helt exceptionellt jämfört med vad vi tidigare har upplevt, säger Martin Schroeder, professor i skogsentomologi vid SLU.
Utbrottet som började för fem år sedan är det största som har registrerats i Sverige. I Götaland och Svealand har enligt SLU 31 miljoner kubikmeter gran hittills dödats, vilket motsvarar 74 procent av den totala dödade volymen under de sex utbrott som drabbat Sverige sedan 1961.
Lövträd olönsamma och följden har blivit att de flesta skogsägare i Sydsverige enbart har planterat gran på sina hyggen. 30-40 år efter plantering är dessa granbestånd nu mycket attraktiva för granbarkborren, säger Gunnar Isacsson, ekolog på Skogsstyrelsen.
I stora naturskogar dödar granbarkborren i normala fall endast några få träd, eller grupper om fem-tio träd med några års mellanrum. I likåldriga granplantager däremot – utan inslag av tall eller lövträd – kan granbarkborren öka kraftigt.
En annan faktor som bidrar till utbrottet är skogsbrukets strategier. Traditionellt sett har man förespråkat en tät plantering av gran på hyggen, vilket har lett till monokulturer med enskilda träd av samma ålder och art. Detta har skapat perfekta förutsättningar för granbarkborren att sprida sig och föröka sig snabbt. Istället för att ha en diversifierad skog med flera trädslag och olika åldrar, har man istället skapat homogena och sårbara skogsmiljöer.
Dessutom har man använt sig av kalhyggesbruk, vilket innebär att man avverkar alla träd på ett område på en gång. Detta leder till att skogen blir full av löv och barr som faller ner och inte tas bort, vilket skapar ett gynnsamt klimat för granbarkborren att överleva och föröka sig. Samtidigt försvinner också de naturliga fienderna till granbarkborren som exempelvis hackspettar och svampar som trivs i död ved.
Alla dessa faktorer har bidragit till att granbarkborren har kunnat sprida sig och orsaka så stora skador i svenska skogar. För att förhindra framtida utbrott krävs det en förändring av skogsbrukets strategier, där man satsar på en diversifierad skog med flera trädslag och olika åldrar, samt att man slutar använda kalhyggesbruk och istället använder sig av anpassade metoder.
